Tvivel

Detta inlägg var egentligen menat som ett glatt och excentriskt hurra med tanke på mycket av det som hänt sedan mitt sista inlägg. Dock så är det väll som vanligt vad gäller tänkare som mig. Varför är det så svårt att bara vara glad och nöjd med det som är? Varför inte bara se det positiva där styrkan som vinden i striden följer. Antar att visa är stöpta i en annan typ av form, en form nästan som ett negativ. Ying and Yang antar jag som alt annat i världen. ”Kliar mig på ryggen och mins”
Problemet är att denna mänskliga antiform av människa endast ser det negativa, så som när man står och njuter av en Pride parad och känner en otrolig stolthet för att mänskligheten har kommit ett steg närmre nästa milstolpe i evolutionen. Denna underbara illusion slås man snart brutalt ur då man ser realiteten som man för en liten stund försökt att förtränga. Sanningen, realiteten, logik blandad med konst som ej bör namnges. Tittar man in i människors ögon ser man snart deras djupare tankar och tycken, alt det man inte vågar säga. Att se människor titta på de som faktiskt bör hedras som hjältar. De som faktiskt riskerar hela sitt jag genom att våga visa vem de faktiskt är. Bara för att bli respekterade? Nej sanningen är att våran acceptans för dem endast är ett sandkorn för vad de egentligen står för, vad de kämpar för. Mänskligheten inte kan acceptera varje människa som de är, då kan heller inte någon heller uppnå deras ultimata jag. Dessa människor käppar på många sett en kamp som egentligen bör vara allas kamp. Sanningen är att mänskligheten inte är mer revolverade än den människa som står längst bak. Kan vi inte acceptera detta faktum kommer vi aldrig vidare. Och kommer vi inte vidare snart så är nog slutet nära. Ibland funderar man på om inte någon lika gärna trycka på knappen och radera alla spår. För frågan är hur många chanser till vi har att faktiskt förändra. Där till den ultimata frågan. Hur ska man förändra detta? Vem ska? För jag börja ifråga sätta det det svar som alltid har betryggat mig. Är det verkligen så att varje litet steg gör en skillnad?
Svaren som betryggat mig förmultnar altmer för varje dag och steg.